Sverige tar på sig ledarskapströjan på molnresan

I fredags skrev jag en enormt glad kärleksförklaring till den grupp som utgör Cloud Sweden. Anledningen var den 150:e medlemmen som registrerade sig, utan att vi egentligen är lanserade och annonserade brett. Nästa tisdag, 16/3 14.00 – 17.00, har vi kick-off på Sheraton Hotel i St Erikssalen. Drygt 60 personer har anmält sig och knappt 30 har anmält intresse. Jag räknar med att vi blir runt 70 entusiastiska verksamhetsutvecklare, studenter, it-proffs, jurister och akademiker som kommer att mingla. I dagsläget har vi haft en nära dialog med TechWorld, Affärsvärlden och Infotorg Juridik när det gäller mediapartnerskap. Nordic Edge är mingelsponsor för drycken och Agresso är fikasponsor för smörgåsar och kaffe.

Cloud Swedens vision är följande: ”Cloud Sweden ska vara den naturliga, oberoende, kontaktpunkten kring kompetensfrågor i molnet. Som sådan ska vi främja utvecklingen för en säker resa mot molnet. Vi vill sätta Sverige i ledningen för förändringen och kommer att sprida vår kompetens vidare i Europa.”

Nu vill jag få med även ett antal av mina bloggvänner här på IDG!!! Anmäl dig genom LinkedIn. Det är kostnadsfritt och ett bra tillfälle till mingel och vänskap.

IPRED2.0 the Bono flavour

Fredrik på Omvärldsbevakning pekade mig till ett uttalande av Bono. U2-frontfiguren sätter upp en topp-10-lista för kommande decennium och säger själv att hans ”listälsklingar” har potentialen att förändra världen…

Nummer två på listan behandlar ämnet immaterialrätt (Intellectual Property Right). Enligt Bono är det operatörerna som tjänar mest på fildelningen och blir ”fat and lazy”. Han upprörs över att operatörerna ser sig själva som ett Postverk som förmedlar kuvert mellan avsändare och mottagare. Bono anser att Kina lyckas väl med att inspektera kuverten och filtrera opassande innehåll. Därför är det något som vore bra att göra i fråga om respekt för upphovsrätt. Vi vill väl inte missa en framtida Cole Porter?

Retoriken är så pass skev att jag funderar på vilka syntetiska preparat som snurrade i huvudet på honom då han skrev detta? IPRED är tydligen inte illa nog. Nu är det dags för ett digitalt koncentrationsläger! Jag vill hälsa följande:

Förfärligt
Underligt
Cyniskt
Kusligt
Utspel
2

Här kommer hela hans text:

Intellectual Property Developers

Caution! The only thing protecting the movie and TV industries from the fate that has befallen music and indeed the newspaper business is the size of the files. The immutable laws of bandwidth tell us we?re just a few years away from being able to download an entire season of ”24″ in 24 seconds. Many will expect to get it free.

A decade´s worth of music file-sharing and swiping has made clear that the people it hurts are the creators ? in this case, the young, fledgling songwriters who can´t live off ticket and T-shirt sales like the least sympathetic among us ? and the people this reverse Robin Hooding benefits are rich service providers, whose swollen profits perfectly mirror the lost receipts of the music business.

We´re the post office, they tell us; who knows what´s in the brown-paper packages? But we know from America´s noble effort to stop child pornography, not to mention China´s ignoble effort to suppress online dissent, that it´s perfectly possible to track content. Perhaps movie moguls will succeed where musicians and their moguls have failed so far, and rally America to defend the most creative economy in the world, where music, film, TV and video games help to account for nearly 4 percent of gross domestic product. Note to self: Don´t get over-rewarded rock stars on this bully pulpit, or famous actors; find the next Cole Porter, if he/she hasn´t already left to write jingles.

IDG-bloggs-Hoppsan, ett fel (satir)

Jag kan inte låta bli att skämta lite om eländet. IDG-bloggen går ganska ofta på knäna (för att uttrycka sig milt). har nu på eftermiddagen försökt att lägga till en bild ett antal gånger, med samma resultat.

Gjorde en liten satir-vers till ytterligare en ”Hoppsan, ett fel har uppstått”…. Den kanske inte går att läsa i bilden, därför tar jag även med den i klartext:

Hoppsan passar sig då felen är enstaka

Jaha, nu var det dags… är rätt melodi

Vi vill inte vara elaka

men, snart gör siste bloggaren sorti

Risk, risk, risk… Skåda även ljuset

Jag lever i den absolut bästa av världar där min passion får gro. Säkerhetsfrågan har länge legat mig varmt om hjärtat, men informationsteknikens möjligheter är det som har triggat mig sedan ungdomsåren. Den utveckling som har varit det senaste decenniet visar på den fina balansgången mellan tekniska möjligheter, missbruk av möjligheterna och eftereffekterna när saker och ting ska rättas till. Hittade en intressant och informativ video om risker med sociala nätverk.

Visst är det onekligen så att riskerna finns, men videon missar helt grunden till det hela: Idiotiskt formulerade användaravtal! Personligen har jag startat en resa som innebär en protest och en revolt mot hjärndöda ”skydda-min-väg-mot-världsherravälde-med-friskrivningsklausuler-och-lägga-över-allt-ansvar-på-användaren-avtal”!

Jag har full förståelse för att vår lilla, misshandlade, planet består av mängder av olika kulturer, lagsystem och sedvänjor. Vill man agera på global basis är det förstås viktigt att följa lagar och agera som en god medborgare. Men, och det här är ett gigantiskt MEN.
Det går inte att tillämpa amerikanska friskrivningsklausuler och ”icke-garantier” som är praxis för en kultur med stämningar åt vänster och höger. Jag efterlyser lite egen tankeverksamhet hos de extremt begåvade innovatörer som lanserar den ena tjänsten bättre än den andra. Som det är nu överlåter duktiga personer den tankeverksamheten till en ”legal counsellor of affairs” som bara förstår att inskränka och friskriva från potentiellt ansvar. Då hamnar vi i en innovativ värld med tonvis av möjligheter, som är inhägnade av inskränkta paragrafryttare (jag vet att jag drar det till ytterlighetens spets, men det är min blogg! OK?).

Det behövs en större rörelse som sätter ner foten och sätter stopp för den ogynsamma utvecklingen vi nu ser. Jag tippar på att det är fler än jag som upplever det här. Kan det hända att jag har hittat en ytterligare trend för 2010? Hoppas det!

Amazon vet att hantera säkerhet och integritet

Jag driver ett antal initiativ, stora som små, kring Cloud Computing. Det här inlägget är från min kompetensplats Cloud Advisor:

För några veckor sedan rapporterade Cloud advisor om den botnet som huserade i Amazons EC2-tjänst. Jag har följt Amazons arbete med att återställa ordningen och återger här några milstolpar i kronologisk ordning.

Ett första uttalande från säkerhetsteamet på Amazon innehöll följande citat:

”…Our terms of usage are clear and we continually monitor and work to make sure the services aren’t used for illegal activity. We also take the privacy of our customers very seriously, and don’t inspect their instances…”

Givetvis är det viktigt att hålla fast vid sina kunders integritet och här visar Amazon prov på hög integritet. Amazon visar tydligt prov på att de förstår, och respekterar, kampen mellan högre säkerhetsåtgärder och integritetsfrågan. I nästa mening fortsätter talespersonen:

”It’s also important for developers who leverage cloud services to use the same security best practices that they would if they were operating in their own data center or a collocation facility. We provide security best practices to help customers protect themselves from malicious users inside or outside of the cloud.”

Här ligger en nyckel i framgångsrik och säker väg mot molndrift: Att säkerställa god informationssäkerhet genom att vara en mogen kravställare. Det här handlar om informationssäkerhetsarbete, policydrivande åtgärder, riskanalyser och konstant uppföljning.

Ett par dagar efter att botnätet avslöjades kom en enkel säkerhetsbulletin från Amazon. Därefter har man fortsatt med ”business as usual”.

Jag måste ge en eloge till teamet på Amazon. De har agerat professionellt och visat på vikten att representera den personliga integriteten och hur de handlar handfast när missbruk sker. I alla öppna landskap (digitala såväl som analoga) är friheten stor, men kommer ändå med ett pris: Öppenhet kan, och kommer att, missbrukas av mindre nogräknade banditer. Amazon visar på att de inte går i någon fälla med krav på total säkerhet och det som ett svepskäl att köra över allt det andra. Personligen anser jag Amazon agera föredömligt och applåderar deras budskap.

Sociala nätverk leder till asociala silos

Nu har jag varit en social semi-Avatar i vårt digitala landskap under en lång tid. Det är en ytterst givande tillvaro med ett stort utbyte. Däremot märker jag av några potentiellt negativa bieffekter (får tacka juluppehållet för de insikterna):

1. Tid – Med alltfler uppkopplade vänner, professionella kontakter och potentiella samarbetspartners framöver sväller kontaktytorna. Flera nya aktörer etablerar sig och inbjudningar haglar periodvis in till nya mötesplatser. Har gradvis märkt av att jag avsätter mer och mer tid för att hålla koll på allt som har hänt, innan jag hinner vara produktiv.
2. Alltid-på-mani – Min iPhone är min bästa vän och även potentiell Nemesis. LinkedIn, Fejan, TweetDeck, Worpresspublicering med e-post är bara några exempel på sociala applikationer som ger mig chansen att alltid vara ”på”.

Jag har alltid lagt ner massor av tid på mitt ”jobb”, som även är mitt livs passion. I och med de lättillgängliga sociala rum som tillgängliggörs via den smartare webben inser jag att en stor del tid måste bli än större för att alltid vara på. I värsta fall ser jag det hela som en superparadox:

Genom att alltid vara social i de sociala medierna hamnar man som person i en asocial silo.

Därför funderar jag nu på hur många fler som kommit till insikt/är på väg att komma till insikt. Det leder mig till 2010 som året då Real Simple Syndication blir till Rebranded Social Syndication! Den som kommer på den smartaste lösningen är 2010 års komet.

Att göra fel eller rätt? – Fel fråga!

De senaste veckorna har jag varit engagerad i ett antal spännande projekt & aktiviteter. I några fall har jag agerat diskussions- och idéledare. Det som ofta återkommer i de sammanhangen är en osäkerhet kring molnen och de sociala medierna! Jag känner igen situationen från 2001, då det gällde säkerhetsresan mot de nya hoten. Eller 1997 – 2000 då det gällde dotcom-hysterin & Y2K-frossan.

Ofta återkommer temat förbjud/tillåt, närvaro/bevakning och krav på utarbetatd strategi för valet. De som har startat resan har en välbevarad hemlighet. Ett framgångsrecept, om så önskas! Håll i dig. Nu ska jag avslöja det hemliga:

- De har utsett en ansvarig förändringsledare!

Antiklimaxen går att ta på i det här läget. Men, det är inte hemligare än så. De här organisationerna har identifierat eldsjälarna och låtit den som är mest driven och uthållig få mandatet.

Vad gör förändringsledarna? Det här är det också anti-klimaxvarning på:

- De gör!

Rätt eller fel finns inte, enligt dem (och jag håller helhjärtat med i det). De här personerna har lärt sig att växa sina öron lite mer och lyssna på rätt saker i bruset. De anpassar sig, korrigerar vinklar och kalibrerar finmekaniken vartefter och inser att det är själva tjusningen med sociala medier (som exempel). Genom att göra, korrigera, göra bättre är de delatiga på resan istället för att stå på perrongen och vänta på rätt tåg.

Jag har personligen haft en modell för lärandet i bakhuvudet det senaste decenniet. Kompetenstrappan beskriver vikten av att göra, experimentera, göra fel, utvärdera, göra annorlunda och hela tiden vara modig framåt/uppåt. Här kommer bilden som är en viktig del för mig.

Patent, innovation och frustration

Här kommer en story direkt från hjärtat. Det är en lång berättelse om att uppfinna något och välja att ta det vidare till en produkt som man tror på. Sen visar det sig att ett patent finns som sätter käppar i hjulet:

För några år sedan väcktes en tanke om ungdomars spelande i spel som WoW och CS. Jag åkte och föreläste på mängder av gymnasieskolor inom nätverket Transfer och hade även egna erfarenheter från mina äldre pojkar. Fler och fler yngre män spenderade massor av tid på nätet och struntade i fysiska aktiviteter. Samtidigt kom rapporter från olika hälsoorganisationer om en tilltagande ungdomsfetma.

Jag tog fasta på min tanke och funderade vidare. Ganska snart kom jag på en idé om en ”belöningsprodukt” som stimulerar till motion, samtidigt som det underlättar för föräldrar att ”förhandla” om speltider. Jag insåg att förbud och hårda restriktioner inte är en framgångsfaktor. Jag började skissa på en ”manick” som liknar en pulsmätare/stegräknare med en inbyggd ”motionsbank”. Min första skiss såg ut så här:

Tanken var att skapa en manick som agerade ”hälsomäklare” och lät föräldrarna att tillsammans med sina barn lägga upp en ”grundtid” på datorn (1 timme om dagen till exempel). Därefter skulle deras barn kunna spela mycket mer genom fysisk prestation. Den fysiska prestationen skulle lagras på ett ”hälsokonto” som sedan skulle omvandlas till mera speltid.

Fortsättningen

Tidigt i höstas tog jag idén vidare till min gode vän, Lars Wallgren på TriSoft. Vi spånade vidare, så som vi har gjort många gånger förr, och kom fram till en principskiss för produkten som vi skulle kalla för ”Game4Health”. Utifrån den här skissen beskrev vi idén på följande sätt (vi tänkte ta det vidare och produktifiera):

Idén bygger på den nya digitala världens realiteter med mycket stillasittande och ungdomsgrupper som växer upp utan att vara sportsligt aktiva. Det här är något som är gemensamt för hela västvärlden och inget specifikt för ett land. Idén är en huvudprodukt med kopplade tjänsteplattformar på nätet. Arbetsnamnet är Game4Health. I den första versionen är det tänkt att göra följande:

Produkten är en pulsmätare (eller kan byggas in i befintliga pulsmätare efter avtal med tillverkarna) som innehåller ett ”rörelsekonto” där ”motionspengar” kan sättas in. Genom att sätta in ”hälsopengar” på kontot kan man skapa ett betalningsmedel för att köpa sig mera datortid.

Tjänsten kopplad till produkten är en webbplats där, exempelvis, föräldrar kan teckna ett datoranvändningsavtal med sina barn. Exempelvis kommer man överens om att barnen använder datorn 1 timme per vardag och 2 timmar per helgdag. I tjänsten fyller man i avtalet och tjänsten ser till att datorn programmeras efter det avtalet. Barnen kan när som helst ”köpa” sig mera tid genom att tjäna ihop sina ”hälsopengar” genom motion. Vi är i fasen att skapa en ”hälsovaluta” som beräknas på motionstid, maxpuls och en del andra nyckelvärden.

Skissen ”Game4Health – komponenter” beskriver det hela enligt följande:

1. Förälder och barn registrerar ett hälsokonto och upprättar ett ”hälsokontrakt” i tjänsten Net4Health. Undertecknat kontrakt tas om hand av en hälsomäklare som kan ses som barnets rådgivare.

2. Dessutom återspeglas inställningarna i datorn (i steg 1, men förhoppningen är att kunna skapa en tjänst för andra konsoller) där ”grundtiden” som barnet får spela utan insats ställs in i ett tidsstyrningsprogram.

3. Baserat på barnets motionsinsats kan ett hälsokonto fyllas på med hälsovaluta.

4. Vid en viss kontoställning kan barnet begära ett uttag i utbyte mot speltid

5. Hälsomäklaren tar förmedlar hälsovaluta till datortid och meddelar när kontot är tömt och påfyllning behövs

Vi valde att göra en research kring marknadspotential, eventuella produkter som redan finns och undersöka patentdatabaser för att inte uppleva hinder. Givetvis hittar vi ett patent från 29/12 2005. Ett par i USA har patenterat ”Health maintenance system for children”. Flera delar av patentet täcker in det vi vill göra och vi har nu bestämt oss för att släppa produktifieringen. En viktigt läxa som vi har lärt oss är att tidigt utveckla nästa tanke/idé och snarast möjligt patentera idén för att kunna få arbetsro!

Praktisk fallstudie om konkreta molnbrister

Ett gäng forskare vid MIT har gjort en praktisk fallstudie kring bristerna med virtualiserade maskinresurser hos molnleverantörer. Jag har lagt upp länkar till dokumentationen och lite kortfattad summering på Cloud Advisor.

Självläkande kod patchar sig själv

Har precis läst om ClearView, en programvara som bygger på idén att självläka vid, exempelvis, attacker. Programvaran är ett projekt från MIT och demonstrerar ett fullt automatiserat system utan mänsklig inblandning.

Intressant forskning, som kan sprida kompetensen om utveckling av säkrare programvara vidare. Men, jag är ytterst skeptisk till att utelämna den mänskliga kontrollen. Den dagen kommer när någon struntar i att attackera programkoden utan fokuserar hellre på att ta över regelverket som styr kodläkningen. Då är vi värre ute än idag. Tänk bara på det!